Allt har ett slut

Det börjar gå upp för mig att ALLT faktiskt har ett slut. Så även 2021. När jag började skriva den första meningen var det med sorg i hjärtat eftersom jag inte alls hade året i tanken... Men nu... några månader senare (ja, jag skrev den första meningen i november...) ser jag på den meningen med ett nyfunnet hopp. 2021 var det värsta året i mitt liv men jag har på något sätt lyckats kravla mig upp ur det värsta mörkret och ser att det kanske, kanske finns ljus i slutet av tunneln. Förra gången jag skrev en sån mening trodde jag att ljuset i tunneln var den andra sidan, den sidan där man slipper (?) känna. Förra gången jag skrev en sån mening var i maj. Många månader har gått sedan dess och det har varit många ...downs sedan dess och den djupaste ravinen var i november - efter att jag nog ändå trott att jag kommit över det värsta. Men nu, nu hoppas jag. Jag känner att 2022 ska bli det bästa året. Som följer det värsta. Ja, 2021 var det värsta i mitt liv. Det var värre än året då jag hade cancer. Tumören var en knöl som skulle tas bort och det gjorde den. Just like that. Over and done with. Det var inte svek som tog mig helt på sängen. Som tog bort glittret ur ögonen på mig. Jag har sett det. När jag ser på bilder på mig. Före 10 april glittrar det till lite i ögonvrån på mig. Jag har ögon som ser glada ut. Efter 10 april är det borta. Glittret. Det glada. Kan det någonsin komma tillbaka? Jag tror det. Jag hoppas det. 2021 är slut. Sista flämtande timmarna släpar sig mot 12-slaget. Mot ett nytt år. Jag kommer sova långt innan. Jag kommer drömma om det nya året. Året då jag fyller ett halvt sekel. Året då jag förhoppningsvis kommer att uppfylla några drömmar jag aldrig trodde att jag skulle våga försöka nå. Nu ska jag våga. Allt jag vill. Så, gott nytt år på er alla. Jag ska med glädje avsluta 2021 och aldrig titta bakåt. Nu gäller det. Nu kör vi. Nu spänner vi musklerna. Och kör.