Plogat eller inte.

På min promenad idag funderade jag på hur jag tar mig an utmaningar som livet eller det som händer i livet. Väljer jag den plogade vägen eller går jag den väg där jag får pulsa? Det ligger nog i min natur att välja den väg som i vilket fall GER mest. Och det är för mig den oplogade vägen där jag får kämpa lite för att ta mig fram. Tyvärr, ger den vägen ibland en jävla massa skit i form av förbannat dåligt mående, depressiva perioder och tårar - med det är också det som gör att det som händer med själen efter det mörka är det som betyder något. Det är hårt arbete som gör att jag tar mig igenom tuffa tider. Hårt arbete som gör att jag känner självförtroende. Att jag kan ta mig vidare trots motgångar. Jag får låta mig känna (massor), reflektera, analysera, ta beslut och gå vidare. Utvecklas. Jag tror att jag utvecklas genom att välja den oplogade vägen, att inte ta genvägar eller att nöja mig med mellanmjölk.

2023 var fortsättning på åren 2021 och 2022 (de som vet - vet), men med en liten skillnad, jag var mer ovanför vattenytan med näsan än under. Jag började tro att jag kanske tillslut kommer att vara mer glad än ledsen. 2023 bjöd på många fina stunder. Jag hade många härliga människor runt mig på mitt nya jobb som visade sig bli tillfälligt (jobbet, alltså - människorna är det såklart inte). Jag kom fram till några insikter som tog mig vidare till nygamla utmaningar. Jag gick på mycket livemusik med några riktiga höjdpunkter att minnas. Jag och barnen har skapat många fina minnen, bl a från en fantastiskt härlig (och varm) resa till Spanien och många fina idrottsminnen, såklart. Jag har under 2023 fått flera nya vänner som betyder mycket och jag kan känna att livet kan vara bra härligt. Faktiskt.

2024 - nu blickar vi framåt och kör!