Den knackar på igen..

Lite då och då är den här. Den rastlösa ångesten. Det kryper fint i kroppen. Jag är bekant med känslan. Det är den känslan som får mig att byta jobb, flytta.. eller möjligtvis göra slut på en relation. Eller allt nämnt. Jag känner igen den. Den är här lite då och då. Den här gången ska jag inte byta jobb. Inte flytta. Ingen relation ska ta slut. Jag ska hitta en annan väg att få tyst på ångestens malande därinne för stunden. För den kommer alltid tillbaka. Jag omfamnar den och andas mig igenom. Gör upp en plan för hur jag ska ta mig igenom denna gång. Använda kraften i ångesten till något produktivt... kreativt. Det är en märklig känsla, låg och rastlös på samma gång. Ledsen och förväntansfull. Motsatserna är ständigt närvarande.