Kontinuitet är inte min bästa gren

Om lite mindre än en månad har det än en gång gått ett år sedan jag skrev sist och där och då trodde jag såklart att jag skulle skriva oftare än så. Skriva är ju trots allt något jag tycker mycket om. Nu HAR jag ju skrivit ändå. 240 sidor närmare bestämt. Det där året som var mitt värsta fortsatte en bit in i 2022 också och skriva är ett sätt för mig att bli hel. Jag har fortfarande svackor - rejäla svackor - av samma anledning som när glittret försvann ur mina ögon den 10 april 2021. Och då skriver jag. Och skriver. Jag har läst vad jag skrivit och följt mitt psykiska mående genom texterna. Hur jag har jobbat mig igenom mina värsta stunder med hjälp av vänner och familj och poddar om hjärnan, beteende och praktisk filosofi. Hur jag har slitit och kämpat. Hur jag har fallit och kravlat mig upp. Igen och igen. Hur jag äntligen är på en plats där jag nästan hela tiden har näsan över vattenytan. Ibland är jag till och med... glad!