Vem vet inte du, vem vet inte jag...

...vi vet ingenting nu, vi vet inget idag.

Det är väl temat för vår verklighet som vi vet om just nu. Vi vet ingenting. Och jag är helt okej med det. Kjell Enhager var på Nyhetsmorgon häromdagen och förklarade varför många tycker att det är tungt just nu (bl a). Förutom att det såklart är ett konstant tragiskt kaos runt oss så förklarade han att vi människor vill såklart veta vad som kommer i morgon. Och vet ni varför jag tror att jag fixar det ganska bra (förutom att jag är en obotlig introvert som inte har några problem med att vara ensam)? Jo, nu ska ni få höra. För att jag gjort det förr. Jag har sagt upp mig från "bra" anställningar som t ex adjunkt på Högskolan, vände ryggen till en galen handledare när jag var doktorand (för att inte bli galen själv), jag har dragit till London utan jobb och pengar. Ingenstans att bo heller för all del - det löste sig. Jag har skolat om mig från ett välbetalt jobb till personlig tränare som tjänade en spottstyver. Till att hoppa igen. Det löste sig också. Och det är det jag har, en tro på att i varje hopp så landar jag på båda fötterna. Typ. Klart det kan vingla lite - men oftast tar jag tag i balansen och lär mig av varje hopp. Så, lita på er själva. "Det kommer en morgondag och så vidare" för att citera Roland i Torsk på Tallin. "Efter regn kommer solsken" är ännu ett finfint citat av Roland. För så är det. Det vet jag.